Idag är det 1 år sedan vi fick det sorgliga men inte oväntade beskedet att Sven Göran Westerberg hade somnat in, min fina morfar som var så brydd om att alla skulle ha det bra. Det gick snabbt så det var ingen av hans nära som var där utan personalen från Hortlaxgården satt med honom. Då hade han varit dålig ett tag och han hade slutat att äta för någon vecka sedan så alla vi förstod att slutet var nära. Trots detta och att han dessutom var väldigt gammal så är det tråkigt. Inte för honom såklart utan det är en helt egoistisk bit av mig som önskar honom kvar då saknaden fortfarande är stor i mig. Åker till graven idag för att tända ett ljus och skotta upp då det snöat litegrann.
Lördagens underhållning bestod av att fixa persienn och sätta upp mörkläggningsgardin hos sonen, vi fikade och surrade en stund då vi likaså var på plats. Han har en trevlig lägenhet så bra det köpet blev trots att det är många år sedan det skedde.
I övrigt ska jag lyssna klart på Vinterpratarna och det är en tradition som jag har att jag lyssnar på sommar och vinterprat. Tänk att människor har så mycket intressant att dela med sig utav. Vilka berättelser det finns. Det såg jag inte minst igår på SVT där Stjärnorna på slottet startade och första dagen hade Marika Carlsson. Oj oj vilken uppväxt hennes första månader var i Etiopien. Intressant att höra om hennes liv och de känslor som hon förmedlade och delade med oss. Fint!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar