Trettondagsafton

 

Göran har somnat in i en ålder av 99 år 3 månader och 23 dagar. Det betyder att han blivit äldst i vår släkt.

Göran föddes som yngst i en skara av 3 barn i Roknäs. Hans mor Karolina hade en svår förlossning och barnmorskan beordrade upp henne på bordet. Göran föddes på köksbordet i hemmet i Roknäs. Hans dramatiska ankomst gjorde att barnmorskan ville döpa ”skräpet” på en gång. Trots att han hade en tuff start så återhämtade han sig och fick ett långt och fint liv.

Han gick folkskola i 6 år och redan i tidiga tonår började han att jobba. Han fick följa med storebror Holger till en skogskoja där de bodde under veckorna och arbetade i skogen under dagarna. Kvällsaktiviteten i den mörka stugan var att få råttorna att klättra på rep. Pojkarna band fast fläsk på ett snöre och så lockade de fram råttorna som högg fast i fläskbiten, sedan lyfte Göran och Holger snöret upp från golvet och på så sätt lekte de med råttorna. Göran sa ofta att -”Ni kan aldrig förstå hur det var under min uppväxt”. Som vi har förstått så hade familjen Westerberg det inte så fattigt utan de hade mat på bordet.  Göran försökte förklara för oss om det ”skohö” som stoppades i skorna för att inte frysa om vintern, detta togs sedan ut ur skorna och torkades på golvet vid spisen. Doften som uppstod tyckte han inte var så angenäm.

I ungdomen flyttade Göran till en enklare inackordering på Backen.  Han hade fått jobb som gårdskarl på Stadshotellet. Han hämtade bagage på tågstationen, sågade upp is från älven, tömde latriner och andra allmänna vaktmästarsysslor.  Flytten gick senare till Annexet, den personalbostad som Statt hade nedanför hotellet. Där uppstod tycke med en annan anställd, Kerstin Backman från Lillbron i Böle. De förlovade sig på Trettondagsafton 1946. De unga tu flyttade till Bergsviken hos Görans syster Elin och hennes man Klas Standar där de fick hyra övervåningen på deras hus. Sedan utökades familjen i rask takt med Kjell, Elisabeth och Jan. Den 6/11 1952 flyttade man in i det nybyggda huset på Storforsvägen där familjen växte i och med Anders ankomst.  När sedan Elisabeth födde sin dotter så var det ganska fullt i det lilla huset. Göran och Kerstin flyttade då ner till köket där de sov i kökssoffan, inget var omöjligt i denna familj.

I 43 år arbetade Göran på Stadshotellet och han avancerade till portier. Ett jobb som passade hans sociala egenskaper väldigt bra. Han har genom sitt yrkesverksamma liv kommit i kontakt med otroligt många personer som kungligheter, artister, resande, kända och icke kända. Görans personlighet gjorde att alla människor hade lika värde i hans ögon. Han behandlade alla med vänlighet och respekt.

Göran var en liten uppfinnare och fixare. Han gillade att bygga och snickra nere i sin källare där han huserade i pannrummet. Han sa ofta –”Hä jäll å ställförschä”. Han var en person som hade tänkt ut och förberett sig innan han satt i gång med något projekt. Detta synsätt har han fört över på många i familjen. Trädgårdsodling var en annan sysselsättning som han gärna ägnade somrarna åt, hallonlandet på Storforsvägen var stort och vi alla hade förmånen att få ta del av godsakerna.

Göran och Kerstin flyttade i oktober 2003 till en lägenhet i Bergsviken. Denna flytt gjorde att de kom tillbaka till samma tomt dit de flyttat som unga där familjen Standars hus låg. Cirkeln slöts där. När Kerstin gick bort 2009 så blev Görans liv tomt men hans sällskapliga och sociala sida gjorde att han började åka till Hortlax där han deltog i olika aktiviteter via Samvaron och kyrkan. Han fick en ny bekantskapskrets men allt eftersom åren gick så desarmerades även denna skara av personer.

I mars 2019 så flyttade Göran in till Cedergränd på Hortlaxgården. Hans hörsel och framförallt synen hade försämrats rejält, men han var fortfarande med på alla aktiviteter som anordnades under 2019.                När alla restriktioner kring Corona kom till Sverige under våren 2020 och besöksförbud infördes så tog detta hårt på Göran. Han har alltid varit otroligt social och när han inte fick träffa nära och kära så kände han sig ensam och isolerad. Vi har träffats utomhus men med dålig hörsel har det varit svårt att genomföra sådana samtal som han älskade att ha tillsammans med oss anhöriga.

Göran var alltid så mån om alla och hans ord när man åkte hem var alltid, -Å så kör du försiktigt, så det inte händer dig något. Jag är så rädd om dig.

Hans nyfikenhet på livet och intresse om vad som hände runt omkring i Piteåbygden hade han kvar in i det sista. Nu under sista månaden så försämrades hans tillstånd rejält och idag har han så somnat in efter ett långt och rikt liv.