Göran har somnat in i en ålder av 99 år 3 månader och 23
dagar. Det betyder att han blivit äldst i vår släkt.
Göran föddes som yngst i en skara av 3 barn i Roknäs. Hans
mor Karolina hade en svår förlossning och barnmorskan beordrade upp henne på
bordet. Göran föddes på köksbordet i hemmet i Roknäs. Hans dramatiska ankomst
gjorde att barnmorskan ville döpa ”skräpet” på en gång. Trots att han hade en
tuff start så återhämtade han sig och fick ett långt och fint liv.
Han gick folkskola i 6 år och redan i tidiga tonår började
han att jobba. Han fick följa med storebror Holger till en skogskoja där de
bodde under veckorna och arbetade i skogen under dagarna. Kvällsaktiviteten i
den mörka stugan var att få råttorna att klättra på rep. Pojkarna band fast
fläsk på ett snöre och så lockade de fram råttorna som högg fast i fläskbiten,
sedan lyfte Göran och Holger snöret upp från golvet och på så sätt lekte de med
råttorna. Göran sa ofta att -”Ni kan aldrig förstå hur det var under min
uppväxt”. Som vi har förstått så hade familjen Westerberg det inte så fattigt
utan de hade mat på bordet. Göran
försökte förklara för oss om det ”skohö” som stoppades i skorna för att inte
frysa om vintern, detta togs sedan ut ur skorna och torkades på golvet vid
spisen. Doften som uppstod tyckte han inte var så angenäm.
I ungdomen flyttade Göran till en enklare inackordering på
Backen. Han hade fått jobb som gårdskarl
på Stadshotellet. Han hämtade bagage på tågstationen, sågade upp is från älven,
tömde latriner och andra allmänna vaktmästarsysslor. Flytten gick senare till Annexet, den
personalbostad som Statt hade nedanför hotellet. Där uppstod tycke med en annan
anställd, Kerstin Backman från Lillbron i Böle. De förlovade sig på
Trettondagsafton 1946. De unga tu flyttade till Bergsviken hos Görans syster
Elin och hennes man Klas Standar där de fick hyra övervåningen på deras hus.
Sedan utökades familjen i rask takt med Kjell, Elisabeth och Jan. Den 6/11 1952
flyttade man in i det nybyggda huset på Storforsvägen där familjen växte i och
med Anders ankomst. När sedan Elisabeth
födde sin dotter så var det ganska fullt i det lilla huset. Göran och Kerstin
flyttade då ner till köket där de sov i kökssoffan, inget var omöjligt i denna
familj.
I 43 år arbetade Göran på Stadshotellet och han avancerade
till portier. Ett jobb som passade hans sociala egenskaper väldigt bra. Han har
genom sitt yrkesverksamma liv kommit i kontakt med otroligt många personer som
kungligheter, artister, resande, kända och icke kända. Görans personlighet
gjorde att alla människor hade lika värde i hans ögon. Han behandlade alla med
vänlighet och respekt.
Göran var en liten uppfinnare och fixare. Han gillade att
bygga och snickra nere i sin källare där han huserade i pannrummet. Han sa ofta
–”Hä jäll å ställförschä”. Han var en person som hade tänkt ut och förberett
sig innan han satt i gång med något projekt. Detta synsätt har han fört över på
många i familjen. Trädgårdsodling var en annan sysselsättning som han gärna
ägnade somrarna åt, hallonlandet på Storforsvägen var stort och vi alla hade
förmånen att få ta del av godsakerna.
Göran och Kerstin flyttade i oktober 2003 till en lägenhet i
Bergsviken. Denna flytt gjorde att de kom tillbaka till samma tomt dit de
flyttat som unga där familjen Standars hus låg. Cirkeln slöts där. När Kerstin
gick bort 2009 så blev Görans liv tomt men hans sällskapliga och sociala sida
gjorde att han började åka till Hortlax där han deltog i olika aktiviteter via
Samvaron och kyrkan. Han fick en ny bekantskapskrets men allt eftersom åren
gick så desarmerades även denna skara av personer.
I mars 2019 så flyttade Göran in till Cedergränd på
Hortlaxgården. Hans hörsel och framförallt synen hade försämrats rejält, men
han var fortfarande med på alla aktiviteter som anordnades under 2019. När alla restriktioner kring
Corona kom till Sverige under våren 2020 och besöksförbud infördes så tog detta
hårt på Göran. Han har alltid varit otroligt social och när han inte fick
träffa nära och kära så kände han sig ensam och isolerad. Vi har träffats
utomhus men med dålig hörsel har det varit svårt att genomföra sådana samtal
som han älskade att ha tillsammans med oss anhöriga.
Göran var alltid så mån om alla och hans ord när man åkte
hem var alltid, -Å så kör du försiktigt, så det inte händer dig något. Jag är
så rädd om dig.
Hans nyfikenhet på livet och intresse om vad som
hände runt omkring i Piteåbygden hade han kvar in i det sista. Nu under sista
månaden så försämrades hans tillstånd rejält och idag har han så somnat in
efter ett långt och rikt liv.