Trots det så har jag tagit mig till Hortlax och kyrkogården för att skotta upp mormors grav. Idag är det 10 år sedan Kerstin Lovisa Westerberg lämnade jordelivet. Blir fortfarande ledsen när jag tänker på det. Min snälla fina lilla mormor som tagit så bra hand om mig. Hon var en riktig bullmormor som skötte hemmet, barn, man och barnbarn. Så snäll och mild, lyssnade alltid på radio och fick därigenom inblick i vad som hände i världen. Hon brydde sig om alla och lämnade inte gärna hemmet utan alla var alltid välkomna till henne och morfar. Sista året tog demensen över allt mer och hon tappade kontrollen och avled dagen före sin 86 års dag.När hon gick bort så kunde jag aldrig tro att jag skulle få ha kvar morfar i ytterligare 10 år, han och mormor hade ett fint liv och tyckte oerhört mycket om varandra. Han fick stor sorg och kände en enorm ensamhet. Trots det tog han sig vidare, träffade nya vänner och tog sig ut på olika aktiviteter. Nu har även hans hälsa vacklat han ser, hör dåligt och närminnet är inte alls bra men så är han ju 97 år och 5 månader.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar