Var på bio igår och såg filmen som alla pratar om: Sex and the City. Jag har genom åren följt TV-serien slaviskt och har alltid gillat den så det var med spänning jag skulle se filmen med några vänner. Det var mycket folk i salongen av dessa kanske 150 personer var det endast 2 män. Filmen var rolig, sorglig, tänkvärd, ingav hopp, men mest tänker jag på kärlek när jag fungerar över innehållet. Den är bra om man under 2,25 timmar vill drömma sig bort i märkeskläder, Manolo Blanic skor och Louis Vitton väskor. Kul att titta på sådant som för oss flesta är helt ouppnåeligt. Jag köper nämligen inte skor för 525 dollar. Har i och för sig provat Manolo Blanic skor i USA där en försäljare blängde surt på mig när jag trängde ner mina tjocka 37:ans fötter i ett par skor. Inte speciellt skönt för mina fötter i alla fall. Att sedan tänka sig gå omkring i dessa skyhöga klackar i flera kvarter fy fan så ont de måste ta. Jag har kommit till den punkten i mitt liv då skor ska vara sköna. Trist men sant......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar